08.02.2024

Glädje och mod från Röda Korsets kompis-klubb

Två frivilligare, Maija Tammisto och Sirpa Tamminen, och Mari Kotolahti från Satakunta distrikt ler.
Fotograf: Jussi Partanen / Suomen Punainen Risti

Kompisklubben ger skoleleverna glädje i deras vardagskvällar i Vittisbofjärd.

Vittisbofjärd är en landsbygdspräglad stadsdel i havsnära Björneborg, drygt 20 kilometer från Björneborgs torg.

I den lilla byn är det inte självklart att barnen kan ta sig till hobbyer inne i staden, vilket in-nebär att det måste finnas sysselsättning och aktiviteter på närmare håll. Därför har man i Vittisbofjärd nyligen grundat Röda Korsets Kompisklubb, som har väckt stor entusiasm.

Av de drygt 50 eleverna i Ahlaisten koulu går eller har cirka 15 elever gått på klubbens träf-far. Det utgör 30 procent av byns lågstadieelever.

Klubbmedlemmarnas Nallebjörn

Kompisklubben är riktad till 1–3 klassister. Sjätteklassisten Maija Tammisto fungerar som klubbens egenliga ledare.

Den energiska scouten och Frivilliga brandkåristen lockades till uppgiften av sin mormor, som är långvarig frivillig på Röda Korset.

– Till slut lät jag mig övertalas, men det behövdes nog lite uppvärmning, säger Maija med ett leende.

Maija har stöd i sin uppgift som klubbens ledare av Mari Kotolahti, som utvecklar Röda Kor-sets ungdomsverksamhet inom Satakunta distrikt. Hon påpekar att klubben utvecklas hela tiden och håller ännu på att ta form. Det här är bara början på verksamheten.

Barnen får själva fastställa verksamheten under ledning av ledaren.

Även ordföranden för Vittisbofjärd avdelning Sirpa Tamminen pysslar i bakgrunden på Kompisklubben.

– Vi vuxna har ansvaret för klubbens träffar, men barnen får själva fastställa verksamheten under ledning av ledaren, beskriver Tamminen.

Kompisklubben samlas med två veckors mellanrum, 1,5 timmar per gång. Under höstens träffar har man bland annat pysslat och spelat mycket spel. I och med klubben har Maija blivit idol för de yngre.

– Jag har fått smeknamnet Nallebjörnen. Jag vet dock inte varifrån det kommer, skrattar hon.

Kompiskunskaper och andras sällskap

Mari Kotolahti arbetar mycket med ensamhet och kompiskunskaper bland barn och unga.

– Lärare tar till exempel ofta kontakt när det gäller just bristen på kompiskunskaper och vad man kunde göra åt saken och hurdan hjälp vi kan ge, berättar hon.

– Det är viktigt att lära sig kompiskunskaper, eftersom man är beroende av dem hela li-vet.Och ju tidigare man lär sig kunskaperna, desto lättare blir vardagen.

Röda Korsets Kompiskunskaper-program och undervisningsmaterial Kompiskunskap med Mumin erbjuder verktyg som vem som helst kan använda.

– Vi har även gått igenom dem i Kompisklubben, och man fick också rita dem på papper, berättar Maija och Mari.

Det är viktigt att lära sig kompiskunskaper, eftersom man är beroende av dem hela livet.

När klubben började uppstod idén om att skapa gemensamma regler. Under första träffen skapade vi således regler, som barnen själva hittade på.

– Sedan skrev var och en under ett papper, berättar Maija och visar ett plakat med regler.

– Det är säkert också lättare att förbinda sig till regler när man själv varit med och skapat dem, säger Kotolahti.

Det är ju det som livet handlar om i grund och botten: att förhandla, komma överens om gemensamma regler och hur de uppnås. Kompisklubben har redan nu visat sig fungera väl-digt bra.

Maija Tammisto som fungerar som klubbens egenliga ledare.
Maija Tammisto fungerar som Kompisklubbens ledare. Hon har fått smeknamnet Nallebjörnen. Fotograf: Jussi Partanen / Finlands Röda Korset

– Vi har till exempel sett att någon som är ensam i skolan här i en liten grupp har vågat komma med och hittat åtminstone en trygg kompis, funderar Maija.

– Själv får jag ofta krama om de yngre, som de kommer till mig och frågar när nästa kom-pisklubb är.

Kontinuitet för framtiden

Fastän själva klubben är riktad till barn och unga, önskar Mari Kotolahti att den ska föra fram information om Röda Korsets verksamhet även till familjer.

– Det skulle vara bra att öka medvetenheten om Röda Korset bland barn och unga. Genom den lokala verksamheten, såsom den här klubben, lär sig klubbmedlemmarna känna organi-sationen, resonerar Kotolahti.

– Det stöder även verksamhetens kontinuitet. Alldeles säkert återvänder någon av dessa klubbmedlemmar också till organisationen senare. Verksamheten är så mångsidig.

Vi har till exempel sett att någon som är ensam i skolan här i en liten grupp har vågat komma med och hittat åtminstone en trygg kompis.

Även Maija har redan funderat på framtiden. Till hösten början hon på entreprenörskapslin-jen på högstadiet Porin Lyseo.

– Men nog kommer jag att fortsätta leda Kompisklubben på sjuan också, lovar hon.

Den ursprungliga artikeln för Röda Korsets tidning Hjälpens värld 1/2024 har skrivits av Elina Wallin. Hela artikeln finns att läsa i den tryckta versionen av tidningen samt gratis i e-tidningen i Lehtiluukku.

Vänverksamheten lindrar ensamhet
Vänverksamheten lindrar ensamhet
Det går att öva på sina kompiskunskaper
Det går att öva på sina kompiskunskaper