Meeri och Tiina – hittade en sann vän via Röda Korsets vänverksamhet

Solen i början på det nya året går ner bakom fönstret i servicehusenheten i nordöstra Helsingfors.

På väggen i bostaden hänger ett fotografi av 76-åriga invånaren Meeri Sahlmans barndomsgård i Pielisjärvi. På det ljusa husets gård står en rökbastu, där Sahlman föddes.

Här började Sahlmans synnerligen händelserika liv. Trots berömliga skolbetyg ville den unga kvinnan bort från skogarna i Norra Karelen och ut i världen.

– Jag trivdes inte där. Som 15-åring åkte jag med min syster till Sverige, berättar Sahlman.

Från Sverige återvände dock Sahlman snabbt till Finland och kom till Lahtis som hembiträde. Som 16-åring började hon längta efter omväxling och fick jobb på en liten butik.

När jag gick i pension gav kommerserådet mig tio långa röda rosor. Härligt!

Från Lahtis gick vägen till Helsingfors som barnvakt samt handelsskola kvällstid, där Sahlman återigen fick lysande betyg. Karriären inom handelsbranschen fortsatte, och före pensionen jobbade Sahlman i kassan på Helsingfors Andelshandel.

– När jag gick i pension gav kommerserådet mig tio långa röda rosor. Härligt! drar sig Sahlman till minnes.

Längs vägen har hon förutom arbete också hunnit med bland annat två barn och fem barnbarn, vilka står Sahlman nära. Och naturligtvis Sahlmans stora kärlek, som hon hann vara tillsammans med ett tjugotal år.

Mannen dog i cancer för tio år sedan.

Vän och hundvän

Kaffevattnet kokar i pannan och Sahlmans vän, Tiina Kaakkolahti, 56 dukar bordet.

Kaakkolahti härstammar från Jyväskylä, varifrån hon kom till Helsingfors via studier i Åbo. Numera arbetar hon som HR-chef på ett företag i fastighetsbranschen.

Till Kaakkolahtis familj hör man och Parson Russel Terriern Edi, som också denna gång gör Kaakkolahti sällskap.

Innan hon började som frivillig vän hade Kaakkolahti varit aktiv inom Frivilliga räddningstjänsten Vapepa, som Finlands Röda Kors koordinerar. Efterspaningshobbyn fortsätter ännu, och det är meningen att också den lekfulla Edi ska skolas till räddningshund.

Det har varit lätt att umgås med varandra ända sedan första mötet

Sahlmans och Kaakkolahtis vänskap fick sin början år 2021, när Kaakkolahti som gått Finlands Röda Kors vänkurs anmälde sig som frivillig vän till lokalavdelningen i Hertonäs i Helsingfors.

Sahlman som blivit ensam och då också bodde i Hertonäs hade sökt en vän i avdelningen redan tidigare.

– Man ringde från avdelningen och sa att nu har man hittat en, drar sig Sahlman till minnes.

– Sedan kom jag på besök och allt började. Ända sedan första mötet var det lätt att umgås med varandra. Det var inte konstlat på något sätt, fortsätter Kaakkolahti.

Ända sedan första mötet var det lätt att umgås med varandra.

Sahlman och Kaakkolahti träffas nästan varje vecka och ringer varandra ofta. Kaakkolahti kommer i allmänhet hem till Sahlman efter jobbet.

Vännerna brukar gå ut eller uträtta ärenden i köpcentret runt hörnet. Även kaffe och te och kvällsnyheterna hör till rutinerna.

Med en god vän behöver man inte börja från A

Fastän Sahlman och Kaakkolahti har trivts i varandras sällskap redan från början, har deras vänskap även fördjupats med tiden. Vännerna kan prata om allt mellan himmel och jord.

– När man har lärt sig känna någon fördjupas vänskapen. Man behöver inte börja ändå från A, om hur livet går, skildrar Kaakkolahti.

– Vi har lika stor åldersskillnad som jag och min äldsta son. I själva verket kunde jag ju vara Tiinas mamma, skrattar Sahlman.

– Kanske det också handlar om ett förhållande kvinnor emellan. Vi förstår varandra, tillägger Kaakkolahti.

Troget med

En oroväckande tid i Kaakkolahtis och Sahlmans vänskap var när Sahlman hamnade på sjukhus en kort tid efter sin 75-årsdag.

Efter flera sjukhusvistelser flyttade hon till ett serviceboende, där hon nu också bor.

Kaakkolahti fortsätter sina besök, fastän serviceboendet ligger längre borta än Sahlmans tidigare bostad.

– Det var förstås helt klart att jag skulle börja komma hit också. Man kontaktade mig från Hertonäs avdelning om att det skulle finnas vänner på närmare håll också, men jag meddelade att nog tänker jag besöka Meeri, berättar Kaakkolahti.

– Tiina har så troget orkat följa mig, vare sig jag varit på sjukhus eller flyttat, säger Sahlman tacksamt.

– Jag säger dock alltid till Tiina att sköt dina egna ärenden först! Så som mamma säger, tillägger hon.

Tiina har så troget orkat följa mig.

Som tur är det mycket program på serviceboendet, vilket gläder Sahlman, som alltid är i farten.

– Här händer allt möjligt, mellan klockan tio och tre varje dag. Det finns stickning, läsning, önskesånger, bingo, allt möjligt. När jag pratade med min son sa han att kom nu ihåg att hålla matpaus! skrattar Sahlman.

Sahlman har också hållit kontakt med sin skolkamrat från barndomen i Norra Karelen.

– Jag ringer till henne och senast pratade vi en timme nu på trettondagen. Vår vänskap har hållit i sig ända sedan barnsben, berättar Sahlman.

– Det är så härligt att veta att Meeris dagar är fyllda med aktiviteter och samtal, säger Kaakkolahti.

Tacksamma för varandra

Fastän det händer mycket allt möjligt i både Sahlmans och Kaakkolahtis liv, har deras vänskap en alldeles speciell plats i bådas hjärta.

– Jag har aldrig haft enorma, omfattande vänkretser. Jag tycker på något sätt att kvaliteten räknas, inte kvantiteten. Och jag tycker det är så härligt att Meeri är min vän. Mitt liv har berikats av att jag fått en vän med en så annorlunda livserfarenhet, berättar Kaakkolahti.

– Vår vänskap känns verkligen underbar. Tiina är en verklig vän! berömmer Sahlman.

Mitt liv har berikats av att jag fått en vän med en så annorlunda livserfarenhet.

Båda upplever att de fått ut mycket av Finlands Röda Kors vänverksamhet.

–Jag måste säga ett det är fint att den här vänverksamheten finns, summerar Kaakkolahti.

– Av samma åsikt. Jag har försökt säga åt de andra invånarna på serviceboendet att ni ska också våga ta tag i telefonen! berättar Sahlman.

Den ursprungliga artikeln för Röda Korsets tidning Hjälpens värld 1/2024 har skrivits av Ilkka Olkku. Hela artikeln finns att läsa i den tryckta versionen av tidningen samt gratis i e-tidningen i Lehtiluukku.